Daniel

Jag tenderar ju att uttrycka mig lite negativt över diverse myndigheter här i bloggen. Självklart vill jag att vi ska ha en nyanserad debatt, och det är därför med stolthet jag presenterar veckans gästbloggare. Mina damer och herrar; Sveriges finansminister Anders Borg!

Jag sitter här och funderar på det här med funktionshinder. Det blev ju väldigt dyrt, det här med LSS och LASS. Väldigt dyrt blev det. Jag känner också att jag får oförtjänt mycket kritik för sättet jag vill att den verksamheten bedrivs. Alltså, jag kan ha en viss förståelse för att även de med funktionshinder kan vilja komma ut i solen och göra roliga grejer precis som vi andra. Men samtidigt så har vi ju faktiskt i vårt moderna samhälle tillgång till TV och massor av kanaler. Allt det där som är utomhus kan de ju faktiskt se på TV, så det är ju inte som att de blir isolerade. Överdrifter, tycker jag.

Och när vi sen försöker utveckla verksamheten, ja då blir det gnäll för det också. Först gnäller de på att bedömningarna är godtyckliga, och när det sen presenteras ett jättefint och väl genomarbetat instrument för bedömningar, ja då är det också fel! Då var 91 sidor för mycket. Helt galet! Min senaste budgetproposition var på 342 sidor och det var alltigenom härligt spännande läsning. Hade inte de tråkiga finansborgarråden sagt ifrån hade jag velat att det var 1 342 sidor och att den skulle ges ut i pocket!

Det gnälldes även på att det skulle vara integritetskränkande, har ni hört något liknande? ”Buhu, vi vill inte bli klockade när vi går på toaletten”. Jag ska säga att jag tar alltid tid när jag är på toaletten. Det de här människorna inte inser är att tid är pengar, effektivitet ska det vara!

De tror dessutom att pengar, det finns det hur mycket som helst av. De tror att jag bara är snål som inte ger mer medel till funktionshindrade. Helt fel. Men det handlar ju om en prioritering. Har de överhuvudtaget en aning om hur mycket det kostade att avskaffa förmögenhetsskatten? Hur mycket jobbskatteavdraget kostade? Jag är också en människa, jag har känslor. Är det inte värt någonting att jag ska kunna gå rakryggad på golfbanan i Bro Hof, nicka åt Björn Ulveus med stolt vetskap om att jag sänkt hans skatt med 400 kronor i månaden. Jag pratade faktiskt om just den här saken med Ingvar Kamprad på en representationsmiddag på La Camera härom veckan. Jag sade det till Ingvar, att ”det är kontakten med er gräsrötter, Ingvar, som gör att vi politiker inte tappar kontakten med verkligheten”. Ingvar höll med, jag kände att han förstod precis hur jag menade. Det är sånt som gör att man orkar fortsätta jobba i motvind!

Jag har också funderat en del på det här med funktionshinder generellt. Ska vi ha det, egentligen? Borde vi avskaffa funktionshinder? Jag har funderat mycket på det här, och jag tror att det kan bli 2014 års stora valfråga, faktiskt. Nu håller ju Toblerone-Mona och Mytoman-Ohly på och tjatar om att vi ska slopa ROT- och RUT-avdragen, men om fyra år tror jag faktiskt att det kan bli en het potatis att slopa funktionshinder helt eller delvis. Det är klart, någon enstaka fot eller så kan vi väl släppa igenom, bara det inte kostar en massa pengar. Jag är inte kinkig så, det ska ni inte tro.

Jag ser nästan bara fördelar med ett avskaffande, faktiskt. Min granne t ex, han är funktionshindrad. Sitter i rullstol och så. Kan inte prata riktigt heller. Han jobbar ju inte, det kan han göra om vi slopar funktionshinder. Nu tycker jag nog att han borde jobba ändå, något ska väl han också bidra med. Sitta där och kosta pengar… Ja, åter till sak. Om vi slopar funktionshinder så kan ju den här tjejen som går och drar hans rullstol få ett annat jobb. Du vet, de tjänar ju inget vidare de där rullstolschaffisarna. Och då blir det ju inget vidare med skattekronor till staten, så kan vi inte ha det! Och alla de här ramperna du skruvar upp, hur snygga är de egentligen? Jag har faktiskt pratat lite löst med Beatrice Ask om möjligheten att stämma grannen för värdeminskning på min bostad, för de ÄR ju faktiskt fula de där ramperna…

Till sist, vi ska jobba Sverige ur krisen! Tar vi alla i ordentligt så kan vi sänka skatten med 50 spänn till efter 2014. Tack för ordet!

Det bör för sakens skull förtydligas att ovanstående text är tänkt som ett inslag av satirisk humor och att jag inte hyser några som helst personliga aversioner mot Anders Borg. Jag vill också rikta ett stort tack till Mats Falk vars härliga karikatyr är det här inläggets stora behållning. Besök gärna Mats hemsida, den hittar ni genom att klicka på bilden.