Vad får kosta pengar?
Hör på radion på väg till jobbet att Kommunstyrelsen godkänt förslaget om nya hoppbackar i Falun för 5 miljoner. Jag har absolut ingenting emot att man satsar på idrott och fritid, tvärt om! Jag uppmuntrar alla satsningar på konstgräsplaner, på bättre skridskoisar osv. Liksom jag stöttar satsningar på kultur, på infrastruktur, på egentligen allt som främjar vår samhälleliga utveckling.
Men här satsar man 5 miljoner på något som knappt kommer användas, i en vag förhoppning om att få ett VM om några år. Den risken anser man det tydligen vara värt, då får det kosta lite (5 miljoner, allt är relativt, va?) pengar. Jag har svårt att tro att det här är en strikt lokal företeelse, utan antar att det resoneras i mångt och mycket likadant över landet.
Jag läste för några dagar sedan om ett äldreboende i Timrå Kommun där man hädanefter ransonerar 2 koppar kaffe och max tre deciliter mjöl per dag och boende. Att en medborgare som jobbat, betalt skatt och bidragit till samhället i hela sitt liv ska få njuta av kaffe exempelvis morgon, lunch och eftermiddag, det anser man det inte vara värt, det får inte alls kosta lite (ca 1000 kr/månad, visst var allt relativt?) pengar.
Sverige har länge, länge suktat efter att få arrangera ett OS, spelen 2004 i Athen hade ju även Stockholm ansökt om att få. Bara Stockholms kandidatur, man var totalt chanslösa i omröstningen, kostade skattebetalarna 130 miljoner. Bland de mest bidragande orsakerna var ”brist på stöd från lokalbefolkningen”. Alltså, 130 miljoner för tanken på ett OS som ingen ville ha. Då får det kosta lite (relativitet!) pengar. Om någon får för sig att börja prata om vilka positiva ekonomiska synergier som kommer med ett så pass stort evenemang vill jag bara påminna om att EU just nu förbereder stödåtgärder för att bromsa den ekonomiska störtspiral som Grekland drabbades av i samband med OS 2004…
I Eskilstuna kommun bor Benny Holmström med fru och kommande barn. Benny vill, som så många andra vara pappaledig med barnet. Bennys fru arbetar i Stockholm och för att Benny ska kunna ta sitt föräldraansvar, detta i andra sammanhang heliga ledord för kommun och FK, så har han ansökt om assistans dagtid medan hustrun arbetar. Detta avslår Eskilstuna kommun. Man tycker nämligen att föräldraledig, det kan mamman vara. Jämlikhet, ett annat heligt ledord i vårt samhälle, det anser man inte vara värt något. Det får inte alls kosta lite pengar.
Någon som börjar skönja en röd tråd? Vi lever i ett samhälle där man är fullständigt besatt av potentiell avkastning. Det måste finnas någon form av vinstmöjlighet för att någonting ska få kosta så mycket som en krona. Mänskliga faktorer som värdighet, välmående, lycka, möjlighet att leva som alla andra, där finns inga pengar att tjäna. Då finns heller inga pengar att lägga. Det ska investeras, inte konsumeras. Jag skäms över att vara en del av ett samhälle där de äldre som i stor grad byggt upp just nämnda samhälle inte ska kunna få dricka så mycket kaffe de vill. Jag skäms över att vara en del av ett samhälle som med ena handen delar ut jämställdhetsbidrag till de som delar på föräldraledigheten, och med den andra örfilar upp den pappa som råkar behöva hjälp för att vara pappaledig. Jag skäms över att vara en del av ett samhälle med en myndighet som anser det vara normalt föräldraansvar att totalövervaka varje steg ens 10-åriga barn tar.
Min stilla undran är; varför skäms inte de ansvariga?
För den som önskar läsa mer om Eskilstuna kommun och deras intressanta formuleringar, såsom "Det ligger inte i barnets intresse att båda föräldrarna kan ta var sin del av föräldraledigheten", kan göra så på den här länken.
