Valfläsk och jäkelskap
2010 är valår i Sverige. I höst ska alla vi som har åldern inne gå och lägga vår röst på vilket parti, eller snarare vilket system, som ska gälla i Sverige. Redan nu börjar den politiska temperaturen stiga med TV-sända debatter, debattartiklar och snart är det säsong för de första politiska ”skandalerna”. Det är också en tid av löften. I sin iver att få spendera dagarna i Rosenbad istället för i Riksdagshuset utlovar Mona, Fredrik och deras kollegor guld, gröna skogar och mer därtill. Alla ska få det bättre. Arbetslösa ska få jobb, de äldre ska få högre pension, de yngre ska få högre studiebidrag, de fattiga ska bli rika, de rika ska bli ännu rikare och de funktionshindrade ska få…
Ja, vad ska de funktionshindrade få? Popcorn?
Man räknar med att cirka 20% av Sveriges befolkning har någon form av funktionsnedsättning som påverkar det dagliga livet, en siffra som också överensstämmer relativt väl med internationella siffror. Det rör sig alltså i reda siffror om cirka 1,8 miljoner människor. Säg att kanske 1,2 miljoner av dessa har rösträtt. Det är alltså ungefär lika många röster som Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna fick i valet 2006. Tillsammans. Nu är inte jag någon politisk strateg, men jag är heller inte dummare än att jag kan känna igen en målgrupp modell större när jag ser den. Så hur kommer det sig att funktionshindrade varken syns eller hörs i debatten? Hur kommer det sig att Mona Sahlin inte ses prova att åka rullstol i Stockholms innerstad, eller Fredrik Reinfeldt prova att köra permobil, allt givetvis i ett led att locka röster från en enorm målgrupp?
Jag tror att de gärna skulle vilja. Givetvis kan även politiker och deras rådgivande staber se potentialen här. Men man vågar inte. Som det är nu ligger frågan lite under isen. Ingen tjock is, men den ligger likväl därunder. Men börjar man trampa på isen, börjar man lyfta vissa utvalda frågor, då kanske den spricker. Upp kommer då alla ”de andra” frågorna. De man inte vill svara på. De man inte kan svara på. Visst skulle Fredrik Reinfeldt vilja locka väljare genom att i TV-sänd debatt utlova krav på rullstolsramper, hårdare krav på anpassning osv. Det han inte vill är att svara på varför assistansersättningen ökar med 1,5 % medan löneutvecklingen ligger på 3,5 %, varför ”möjlighet att leva som alla andra” bara är en tom fras och ingen realitet, trots att det står inskrivet i lagen, vad regeringen har för åtgärdspaket mot att funktionshindrade drabbas hårdare av arbetslösheten än andra, varför ingen med grövre funktionshinder än nedsatt syn eller nedsatt hörsel sitter i regeringen?
Det finns enfrågepartier inom många mer eller mindre seriösa områden, sjukvård, rasism (SD) och stöld (Piratpartiet), men inget som vore representativt för 20 % av Sveriges befolkning. Det kanske är dags?
Ja du... Enligt politiker jag talat med beror det på att funktionshindrade "ändå är en så marginell och liten grupp". Jämfört med vaddå? Antalet grodor som hoppar ur samma politikers munnar?
Ja, det uttalandet kan man ju klura över både en och två gånger. Har vi verkligen fler människor med en taxerad förmögenhet över 4 miljoner än vad vi har funktionshindrade i Sverige? I annat fall köper jag inte argumentet, då förmögenhetsskattens vara eller icke vara är en stekhet fråga just nu. 1% i förmögenhetsskatt, det kan man debattera till solen slocknar, men människors rätt till ett värdigt liv på rättvisa villkor, det ses som en politisk icke- fråga. Törs vi konstatera att våra politikers uppfattning om ett solidariskt samhälle ändrats en aning sedan 70-talet?
