Daniel

Indonesien, Kina, Mexico, Afghanistan, Pakistan… och Sverige. En i sammanhanget mindre smickrande lista på exempel på länder som kränker de mänskliga rättigheterna, enligt FN:s allmänna förklaring av desamma från 1948.

Ett starkt påstående. Överdrivet? Osant, till och med? Inte alls.

Under ungefär ett år har Socialstyrelsen och Försäkringskassan, på regeringens uppdrag, arbetat med att ta fram ett enhetligt verktyg för behovsbedömning för personlig assistans. I min värld finns det verktyget redan och kallas för miniräknare, eftersom förklaringen för ordet ”behovsbedömning” i Försäkringskassans ordbok för internutbildning är ”se budgetåtstramning”. Men hur som helst, detta arbete har pågått och inblandade har även en referensgrupp bestående av sex företrädare för handikapp- och brukarorganisationer. Det krävs ingen större fantasi för att ana sig till att denna referensgrupp bjudits in med armbågen och närmast skall fungera som ett alibi för den kritik man redan från början anat skulle komma.

Tidigt i utredningen ville referensgruppen lämna arbetet då man ansåg att dess åsikter nonchalerades, men efter löfte om förbättrad dialog valde man ändå att stanna. Resultat har nu presenterats och är tänkt att användas på prov i skarpt läge. Det monster Dr.Frankenst… förlåt, Socialstyrelse/Försäkringskassa gett liv åt är ett 91-sidigt dokument där minsta lilla detalj i en ansökandes liv minutiöst skall dokumenteras och sedan sakgranskas och rimlighetsbedömas av handläggare från Försäkringskassan.

Exempelvis skall matvanor utredas över 16 sidor. Det skall visa på om ”den funktionshindrade uppehåller en balanserad diet”. Utredas? Jag säger inte att våra matvanor rent generellt inte är i behov av en utredning modell större, men det är nog något man borde pyssla med i ett tvärsnitt av hela befolkningen i så fall. Jag åt hamburgare på Max igår på väg till ett kundbesök. Såg massor av folk där, det åts kalorier för en mindre stad därinne. Det jag inte såg var någon handläggare från FK som sprang runt och tvingade restaurangbesökarna att fylla i papper om sina matvanor. Och balanserad diet? Är det bara jag som har missat att skriva på medborgarkontraktet i den sista Sovjetstaten Sverige där man är ”tvungen att upprätthålla en balanserad diet”?

Det ska också kunna fastställa att ”den funktionshindrades sexualvanor är säkra”. Wow, någon borde verkligen ha visat den här utredningen för Michael Hutchence. För han måste väl ha varit funktionshindrad? Människor utan funktionshinder kan väl inte ha osäkra sexualvanor, för då hade man väl velat utreda även dessa? Eller har jag missat något här?

Svaret är ja. Faktum är att jag har missat något. Jag har missat det faktum att vi i Sverige 2010 vill drämma en mindre roman i bordet hemma hos en funktionshindrad och säga ”varsågod – vill du ha ett någorlunda värdigt liv då får du redovisa det här”. Jag har missat att vi i Sverige 2010 tycker att Kuba är ett mys-pys-land och att vi nog borde vara lite mer som dem. Jag har missat att vi i Sverige 2010 ger blanka f*n i nonsens som ”rättigheter för att tillgodose de grundläggande behoven, till exempel rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.”  (FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna).

Nu väntar jag med spänning på ett samtal från någon hemlig agent på Försäkringskassan som vill ha ”en man på insidan”. För det är väl nästa logiska steg? Angivarsystem á la KGB? Mot kontant betalning i brunt kuvert bakom ICA en mörk kväll ringer jag min kontaktperson på FK och talar om att ”Jodå, min funktionshindrade granne går ibland på toa i bara sju minuter, fast han uppgett nio. Ibland tvättar han inte händerna heller, det kan ni också dra av för”.

Skämt åsido. En ärlig fråga, den har ställts för men förtjänar att ställas igen. Vart är vi på väg?